Det är en ljuvlig morgon. Jag sitter på altanen med mitt kaffe. Spanar ut över de tillsynes oändliga vidderna. De bleka färgerna känns klara. Jag känner hur dammet byggs upp i halsen. Doften av kaffe blandas med jord, varmt trä, blommor och andra dofter som jag inte känner igen. Det kommer att bli ännu en varm dag här i Afrika. Jag bestämmer mig för att ta en liten promenad. Inte långt, för vi ska ju iväg senare. Jag älskar att höra gruset under skorna.
Plötsligt hör jag ett annat ljud. Eller rättare sagt känner jag att någon eller något är nära mig. Alldeles för nära. Jag stannar långsamt och kikar i ögonvrån. Vartenda hårstrå på armarna reser sig. Hjärtat skenar. Hjärnan försöker desperat komma på vad man ska göra, eller hellre inte göra, när man möter ett lejon på savannen. Men hjärnan svarar inte. Det är som om jag helt har tappat förmågan att tänka. Jag känner hur lejonet spänner ögonen i mig men verkar vänta på mitt move. Men hjärnan har stängt av. Kroppen är på total helspänn och fokuserar på överlevnad. Handlingsförlamad. Det är alltså så här det känns. Att tappa förmågan att tänka logiskt och att handla. Jag tänker att jag borde andas, men det går inte. En intensiv smärta sträcker sig från baksidan av låren upp över nacken och ner till pannan. Jag faller till marken utan att veta om smärtan jag känner beror på att lejonet attackerade mig eller på kroppens stressreaktion.
Hjärnans försvarsmekanismer
Känner vi oss bara så här hotade när vi möter ett lejon? Nej, enligt hjärnforskare är det samma del av hjärnan som reagerar mot både fysiska och sociala hot. Vår förmåga att hantera sociala hot har också varit avgörande för vår överlevnad. Om man blev utkastad ur gemenskapen så överlevde man inte. Alltså en fråga om liv och död. Det är samma försvarsmekanismer som går igång. Man tappar förmågan att tänka logiskt. Hjärnan är fem gånger mer känslig för hot än för belöning.
Kommunicera på hjärnans villkor
Häromveckan var jag på frukostföreläsning hos Sveriges kommunikatörer när Andris Zvejnieks pratade om att kommunicera på hjärnans villkor. Som kommunikatör vill man självklart inte att någon ska hamna i total hjärnstress. Vi vill förstå varför vi själva eller någon annan reagerar extremt starkt i en viss situation. David Rock har pratat med flera neuroforskare och kom fram till att det finns ett antal sociala situationer som är extra viktiga för oss människor. Utifrån sina insikter skapade han modellen SCARF.
SCARF-modellen – för att öka den sociala tryggheten
SCARF står för Status, Certainty, Autonomy, Relatedness och Fairness. Fem så kallade sociala domäner som jag upplever är smart att checka av inför både beslut och kommunikation. En rädd person kan som sagt inte presentera eller leverera.
STATUS – hur du själv uppfattar din position i gruppen. Om din status i gruppen riskeras att sänkas så upplever du det som ett hot eftersom en hög position i gruppen är en tryggare plats. Du kan känna dig hotad när du blir kritiserad inför de andra i gruppen, när en kollega inte hälsar på dig, när de andra går på lunch utan att fråga dig.
CERTAINTY – hur du förväntar dig att saker ska fungera. När du vrider på kranen kommer det vatten. En skön känsla av förutsägbarhet. Du kan känna dig hotad när du inte vet vilka principer som kommer att gälla och vilka nästa steg blir.
AUTONOMY – hur du upplever att du är självständig och kan påverka din tillvaro Du kan känna dig hotad när du inte har kontroll över situationen och inte får bestämma själv. När dina mandat ändras och chefen vill ha en rapport varje dag istället för en gång i månaden.
RELATEDNESS – hur du upplever att du får tillhöra gruppen eller ett sammanhang. När du känner dig trygg i ett sammanhang kan du lita på andra och må bra. Du kan känna dig hotad när du upplever att din grupp utesluter dig genom interna begrepp eller skämt. När du är den enda i gänget som inte har jeansjacka.
FAIRNESS – hur du upplever att du blir rättvist behandlad. Du vill att saker ska gå rätt till, och när det inte gör det kan det skapa en rejäl reaktion. Känslan av hot kan vara när du inte blir befordrad, trots att du har rätt kompetens. Eller när du som barn inte får lika mycket godis som ditt syskon.
Från att medvetandegöra till att hitta överlevnadsstrategier
SCARF-modellen känns logisk. Vi känner alla igen rädslor hos oss själva eller andra. Nu gäller det att hitta överlevnadsstrategier. Vänd de negativa, hotande känslorna och tankarna till rationella förklaringar. För de finns. (Om de inte används som härskartekniker…) Se saker ur ett annat perspektiv. Du går i korridoren på jobbet och din kollega hälsar inte på dig. Du känner att din status minskar och du känner dig hotad. Men kollegan kanske själv var disträ och hade tankarna på annat håll.
Själv har jag ofta fått höra att det är lite irriterande att jag alltid ska vända på saker och ting. Men det finns ju så många olika intressanta perspektiv! Däremot upplever jag att jag ibland är lite för bra på att skapa ursäkter åt andra och arbetar på att andra själva får ta ansvar för sina ursäkter. Det har blivit ohållbart i längden att alltid ursäkta kollegan med att hen nog hade en dålig dag och därför inte levererat som planerat.
För mig har SCARF-modellen hjälpt mig att sätta ord på vissa delar som kan upplevas som självklara som kommunikatör, men som vi måste övertyga andra om. Som att vi alltid måste svara på frågan varför först. Alltid. Och vi vill inte att våra medarbetare ska bli rädda.
Och hjärnan – hur intressant är inte den?!?
